HS.

Till Olivias stora förtvivlan och till Daniels stora förtjusning så är det dags för lilla fröken Smedberg att göra något åt sitt hår (nu lät de som om han tkr ja e ful i håret nu, det va inte så ja mena hah mer att han tkr ja passar mer som brunett). 2 månader som riktigt jävla fucking blond och hon är less, eller snarare hon är less på utväxten. Ha sådant man liksom får stå ut med som blondin ( specielt när man inte är sådär jätte blond på riktigt ). Och nu är det så att jag vägrar gå igenom den behandlingen jag gjorde sist för att vara ta bort utväxten , och det blev snyggt men det kostade mig 1100 :- och faaaan vad ont det gjorde.  Tänkte att jag trotsar alla blondiner på sommaren och blir brunnett, riktigt brun då asså. Inte som innan, nej fy fan. Det ska vara mörkt. Snyggt som fan till sommaren. Men eftersom jag är blond nu kommer färgen inte fasta så bra dom första gångerna så kommer få börja som typ ljusbrun. Ush jävla fi fan, men vad gör man inte liksom. Inte så att de sliter som blonderingen så här är det bara fritt fram för färgning.

Detta säger jag nu, imorgon kommer jag vilja fortsätta va blond & i övermorgon kommer jag vilja va brun igen. Tyckte om färgen jag köpte till Daniel, expresso hette den, det är ju en tanke liksom ; ) 


Jag känner mig själv, jag kommer färga det brunt och efter ngra månader kommer jag klaga som vanligt. Varför kan inte bara hårfärgen ändras efter humöret?


Ciao.